Hongkong har drygt 7 miljoner invånare och cirka 400 000 hushållsanställda. Många av dem kommer från Filippinerna, Nepal och andra närliggande länder. Men hushållsanställda finns i alla delar av världen. I en tidigare artikel berättade några kvinnor i Guatemala om sin situation.

– Ingen vet hur många hushållsanställda det finns. ILO uppskattar det till 52 miljoner, men då är inte Kina medräknat och där finns det väldigt många, säger Elizabeth Tang.

Behovet av att reglera arbetsvillkoren har funnits länge. Ofta saknas såväl löneavtal som anställningskontrakt och reglerade arbetstider. Men för många är problemen värre än så.

– Det är lätt att hitta dåliga exempel. I flera länder får hushållsanställda ingen lön, de arbetar bara för mat och husrum. Många utsätts för misshandel och sexuella trakasserier på sin arbetsplats. I vissa länder tillåts de inte att ha fackföreningar, berättar Elizabeth Tang.

För snart sex år sedan bildade ett antal nationella organisationer ett internationellt nätverk med främsta uppgift att få fram en ILO-konvention till skydd för de hushållsanställdas rättigheter. Detta lyckades i juni 2011 då ILO:s konvention 189 såg dagens ljus. Konventionen har hittills ratificerats av 16 länder.

Därför är också en av IDWF:s viktigaste uppgifter att stödja nationella förbund så att kan bygga upp starka organisationer, organisera fler medlemmar och göra sina röster hörda.

– Om organisationerna blir tillräckligt starka och får ett inflytande över lagstiftningsprocessen blir det också mer lockande att gå med. Men det krävs också en förändrad syn från allmänheten och att man börjar inse att de hushållsanställda utför ett viktigt arbete, säger Elizabeth Tang.

Hon är övertygad om att den nya ILO-konventionen om anständiga villkor kan innebära en draghjälp.

– Konventionen har redan lett till stora förbättringar i många länder. Tyvärr är Asien ett undantag. Här är det sedan generationer tillbaka en tradition att familjen har en tjänare som arbetar för ingenting. Det är en stor utmaning att ändra på detta och att börja se dessa människor som anställda och inte som tjänare, säger Elizabeth Tang.